Linnea:

Gillar skarpt att min nya, fräscha bloggkärriär inleds med frånvaro. Jag kan i alla fall glädja er med att jag har varit i Göteborg och haft kul. Nu är klockan snart två på natten, det är måndag och jag har druckit två öl. Min matlådeplanering tills i morgon sträcker sig till att jag flyttade ett halvt paket köttbullar från frysen till kylskåpet.

Det var det jag hade att säga just nu. SUPERDUPERASJÄTTEJÄVLAKULINLÄGGHURRA!

Stackars er, ni måste ha saknat mig så.

Jag har liksom hunnit glömma bort hur man bloggar. Det trodde jag väl aldrig, men hjälp det har hänt. Det är Twitters fel! Dumma Twitter! Man vill sätta hashtaggs överallt och hela tiden! #Överalltid

Min Twitter är förresten roligare än vad jag är. Följ den här https://twitter.com/#!/linneamorth


Och HERREGUD, höll på att glömma! Eller nej, det gjorde jag inte alls. Vet inte varför jag skrev så. Lät bra. Eller, det gjorde det ju inte. Klockan är snart två, så är det. Min lilla bebis börjar ju ta form. Sidan är fortfarande halvklar rent estetiskt men den existerar i alla fall. Här är min första veckokolumn i egenskap av redaktör på Jönköpings Högskolas webbtidning http://bladethj.se/article.php?art=10

Det är kul att vara boss, då får man bestämma. Det kan vi prata om en annan gång. Nu lockar mest det här: 

Confession Booth.

När jag var liten ville jag vara en cowboy. Eller ha långt, svart hår i flätor och vara indian. Men helst cowboy, för alla vet ju hur coola de var. Jag hade (har...) en sjukt stor samling med näst intill alla Lucky Luke-album som finns och en hel hög med gamla svartvita serietidningar som heter kort och gott "Western". Min favoritplats var High Chaparall och min favoritfilm "Den Onde, den Gode och den Fule". Varje vecka satt jag bänkad framför Familjen Macahan iförd cowboyhatt, alternativt indiankläder, och skulle vi iväg bandade jag avsnittet på min VHS.

Sedan blev jag äldre, blonderade mig och gömde alla cowboyhattar och pilbågar.

Nu är jag 21. Det här fick jag av mamma i födelsedagspresent:





[email protected]

Den här gången tänker jag låtsas att jag aldrig har bloggat förut. Att det är här jag startar, här allt börjar. Att jag inte haft ett femtontal bloggar sedan jag var femton. Vi tar det från början.

Det här är jag.




Det här är också jag.




Det här med.




HÄR ÄR JAG
Jag studerar kommunikation när jag inte springer med tallrikar eller står i en bar, framför eller bakom. Jag gillar musik och böcker och tequila. Jag gillar inte gurka. Jag gillar att bestämma och tycker att mina idéer är bäst. Jag gillar inte filmer när barn dör. Jag gillar att börja meningar med ordet "jag".


Bäst fisk-skämt vinner.