Jag börjar bli mer och mer övertygad om att jag snart ska dö. Eller åtminstone bli besatt av en demon. Nej nej! Sluta inte läsa! Det här är en sann historia som jag ska berätta nu.

I tisdags, för exakt en vecka sedan - klockan var vad den är just nu, det vill säga tandborstdags - sliter jag mig från datorn. Jag går in i badrummet, lampan vägrar fungera och jag borstar tänderna i mörkret. Öppnar dörren och går ut. Samtidigt som jag öppnar dörren och (MÄRK VÄL) min vänstra hand befinner sig i luften svider det till på den.

Väl i ljuset ser jag att jag fått ett sjukt stort och skumt rivsår strax under handryggen. Så här såg det ut då:




"Konstigt", tänker jag, "men det ser ju inte ut att vara så djupt."

På fredagen ser det fortfarande likadant ut och efter ett samtal med min vidskepliga mor researchar jag och kommer fram till att det är demoner som vill skada mig, endast Gud kan hjälpa mig hallelujah etcetera etcetera scary scary shit.




Och nu, en vecka senare, är märket fortfarande kvar. Utan några tecken på att försvinna.




Finner mig vara dömd. Ödesmärkt. Känner mig rädd och lite konfunderad. Det enda jag har lyckats tänka ut är att formen liknar formen på min lampa. Kanske finns räddningen på taket ovanför den? Om jag inte hittar en lösning snart eller om ingen som läser det här råkar vara präst inriktad på exorcismer/kunnig i voodoo vädjar jag till alla som läser det här att leta efter tecken.

Försvinner jag: be till Gud.
Börjar jag tugga fradga, förvrida kroppen och ropa "1,2,3,4,5,6,7 MY NAME IS LUCIFER" med mansröst: spring.

Chattar med Niclas. I morgonkväll är det mingel med overall och ingen av oss hinner hem mellan föreläsningen och förfesten. Allvarlig deal om att båda gå runt med overallerna hela dagen i skolan så att man inte slipper skämmas själv upprättas.

Niclas: Deal?
Jag: Deal!
Niclas: Det spottar vi i hand på!
Jag: Spottar!
Niclas: Spottar!
Jag: Spottade på riktigt. Äckligt.
Niclas: Jag med. Spottade på datorn i stället. fml.

Det är tur att det finns fräscha människor i världen, också.

Var och handlade på Willys i dag (INNAN KLOCKAN 10! PÅ MORGONEN!) och började laga lite matlådor när jag kom hem. "Ost har jag ju redan i kylskåpet", tänkte jag. Fixar mat, häller på ost, tillagar, smakar lite på ost. Osten smakar lite konstigt.  Jag vet inte hur det är med er men jag är supernojig och livrädd för mögel. Hellre mindre god mat än potentiell mögelförgiftning, I say. Här nedan ser ni bildbevis.

Till vänster: dissekerad broccoli-/kalkon-/sås-/matvetegratäng
Till höger: skål med ost och lite broccoli/kalkon/sås/matvete

Folk säger: du hinner ju inte blogga, fattar du väl! Fiskjävel!

Nej, säger jag, ni har fel! Jag hinner visst!

Kanske har de rätt. Det skulle vara trevligt att typ, måla naglarna nån gån snart. Jag vill inte att de ska ha rätt.