Jag börjar bli mer och mer övertygad om att jag snart ska dö. Eller åtminstone bli besatt av en demon. Nej nej! Sluta inte läsa! Det här är en sann historia som jag ska berätta nu.

I tisdags, för exakt en vecka sedan - klockan var vad den är just nu, det vill säga tandborstdags - sliter jag mig från datorn. Jag går in i badrummet, lampan vägrar fungera och jag borstar tänderna i mörkret. Öppnar dörren och går ut. Samtidigt som jag öppnar dörren och (MÄRK VÄL) min vänstra hand befinner sig i luften svider det till på den.

Väl i ljuset ser jag att jag fått ett sjukt stort och skumt rivsår strax under handryggen. Så här såg det ut då:




"Konstigt", tänker jag, "men det ser ju inte ut att vara så djupt."

På fredagen ser det fortfarande likadant ut och efter ett samtal med min vidskepliga mor researchar jag och kommer fram till att det är demoner som vill skada mig, endast Gud kan hjälpa mig hallelujah etcetera etcetera scary scary shit.




Och nu, en vecka senare, är märket fortfarande kvar. Utan några tecken på att försvinna.




Finner mig vara dömd. Ödesmärkt. Känner mig rädd och lite konfunderad. Det enda jag har lyckats tänka ut är att formen liknar formen på min lampa. Kanske finns räddningen på taket ovanför den? Om jag inte hittar en lösning snart eller om ingen som läser det här råkar vara präst inriktad på exorcismer/kunnig i voodoo vädjar jag till alla som läser det här att leta efter tecken.

Försvinner jag: be till Gud.
Börjar jag tugga fradga, förvrida kroppen och ropa "1,2,3,4,5,6,7 MY NAME IS LUCIFER" med mansröst: spring.