Söndag. 12:45. Jag skulle kunna gå upp. Äta frukost, bädda, diska, boka tvättid. Eller i alla fall skrynkla ut mina fötter som legat stilla, hårt invirade i täcket på nåt konstigt sätt hela natten och fått en något suspekt, ny form. I stället tittar jag på gamla kort och tar en liten trip down the memory lane.


Jag saknar min bar jag hade hos min pappa.




Jag saknar lägenheten på Gräshagen och att bada, måla och dricka vin varje vardag. Jag saknar spelkväll varje tisdag och bakispizzor från La Mia. Jag saknar inte att jobba varje helg.




Jag saknar min Wanted-spegel som sprack.




Jag saknar inte mitt skjul på Dalvik.




Jag saknar (tro't eller ej) "Shots På Spåret".




Jag saknar lägenheten på Österängen och den härliga sommaren vi hade.




Jag saknar den hemska sommaren vi hade och alla härliga fuldans-kvällar.




Jag saknar min katt Bosse som dog.




Jag saknar Köpenhamn med Stina: pizza till frukost/lunch, chips och vin till kvällsmat. Och pastis!




Jag saknar mitt Elisabeth Arden-läppstift som av misstag (ta rätt läppstift av två i väskan) dog en natt i Köpenhamn, mosad mot toalettväggen på min favoritsunkpub.




Jag saknar insparken och en temporärt inneboende Sofia. 





Fan. Jag saknar typ köttbullarna jag åt förra veckan. Buhuhu.

Nu har jag suttit här i en halvtimme. Jesus. Skärp mig.